Jag går för nedräkning och idag är det redan torsdag. En dag till och sen är det dags att börja jobba igen. Återigen så begriper jag inte var tiden tar vägen, all denna tid som har präglat mitt liv det året. Från min bröstcancerdiagnos i början av året fram till nu. Operation, cellgiftsbehandlingar, smärtor, krämpor, bortfallna lockar, bortfallna ögonfransar, trötthet och ingen aptit, naglar som lossnar.......Ja jag förstår inte hur det kan komma sig att man glömmer så fort. Nej jag har inte glömt hur tufft det har varit men nu känns det som om allt ligger bakom mig, begravt och undanskuffat för ett nytt liv - med ett bröst. Hur gick det här till och hur kunde det bli så här ? Tänk om jag ändå visste detta för exakt ett år sedan, hur hade jag reagerat då ? Tänk om man fick en liten varning för vad som komma skulle..., hur skulle man som person ta det då i så fall ? Tack och lov slipper vi detta och det mesta ramlar in över ens vardag när man minst anar det. Nu tänker jag gå in för mitt nya liv med hull och hår - för så heter det väl - och börja anpassa mig till en ny person inom mig. Kort hår, grått och lockigt - det är så personer kommer att beskriva mig härdanefter. Inte "blond, axellångt hår" som tidigare. Kommer jag att känna igen mig om jag hör den beskrivningen ? Vet inte. Vet bara att livet går vidare och att jag är frisk - med ett bröst. Tack för idag, nu ska jag gå ut en sväng och se om det finns några godsaker i Saluhallen. Tjingeling så länge