Nu känner jag mig väldigt nöjd med mig själv; har varit och tränat med efterföljande promend genom ett soligt och klart Lund. En kaffekopp står bredvid mig här på köksbordet och jag känner mig harmonisk inombords. Förutom då att min mail strular men det är inget som jag kan göra något åt just nu. Funderar på om jag ska börja lägga ut min historia om bröstcancern eller om jag ska skriva mig varm först, få in vana att blogga.   Jag som älskar att skriva, att få ner mina tankar önskar inget hellre än att få glädja andra medsystrar som just nu kanske är mitt i en behandling, operation eller annat tråkigt som har med cancern att göra. Jag är ute ur det nu, dvs jag har den tiden bakom mig och nu ska jag snart börja jobba igen. In i verkstaden måndag till fredag, in i maskineriet igen. Frågan är bara hur jag ska orka med att tänka vilket jag inte har gjort sedan slutet av januari. Ja alltså tänka i mer vuxna termer som att knåpa ihop en resa till ledningsgruppen, koordinera möten, fundera ut vilka som var med på ett frukostmöte när fakturan kommer och allt annat som man pysslar med på dagarna i en kommunal korridor. Det är kanske bäst att börja tänka så smått igen....