Det är inte klokt vad fort tiden går och på måndag är det dags för mig att börja jobba igen efter att ha varit sjukskriven sedan slutet av januari pga min cancerdiagnos. Nu är jag frisk och livet borde vara på topp men är det det ? Livet alltså ? Undrar som flundran men i skrivande stund känner jag mig rätt så upp och nedvänd. Nervös och lite orolig.Vill krypa ur mitt eget skinn och landa i någonslags harmoni med mig själv. Väl hemma efter veckan på Lydiagården i oktober kände jag mig stärkt och rustad för det som komma skulle men nu sitter jag är och känner efter alldeles för mycket. Anledningen är nog allt som hopade sig under gårdagen och ett tag kändes det nästan outhärdligt. Från att ha haft det lugnt med mig själv och givetvis med min familj så kommer allt på en och samma gång (som Gyllene Tider sjunger). Lunch med jobbet, intervju på annat ställe, inbjudan till tjejmiddag, glöggmingel hos god vän, jobbstart, weekendresa med familjen och så kommer julen där någonstans Vill inte ens fira jul, vet inte varför. Det har blivit så mycket av allt. Hur gör man för att lugna ner sina egna nerver där de nästan kryper ur kroppen ? Jag försöker verkligen se allt detta som positivt för det är ju i grunden roliga saker som händer, det är ju inget som är tråkigt eller farligt. Varför känner man då så ?